Dags att säga farväl...

Nu har jag vandrat denna ökenvandring länge nog. Och hur jag än gick så var där sand, sand, sand, torrt, trist, ingen inspiration. Jag fixar inte riktigt halvanonymiteten. Och min princip att bloggen ska få representera mitt glada jag, det är inte så lätt när livet känns som en enda lång och trött vardagskväll.

Men jag älskar ju att fota och skriva. Jag har insett att bloggandet är viktigt för mig. Och jag ska låta blogglusten få utvecklas, och ta en ny och annorlunda roll i mitt liv. Därför har jag beslutat att lämna blogger. Säga so long, farewell, Auf Wiedersehen, adieu. Hejdå Fru Lycklig.

Men det var ju det där med att vilja blogga, och jag har redan i smyg börjat på ett annat ställe. Hej Wordpress. Hej Min ringa mening! Jag välkomnar alla läsare med öppna armar, så fortsätt mycket gärna att följa mig där. Vi ses!!

Raraste hälsningarna,
Fru Lycklig, aka Dina!

Firar 12 år som mamma...

...för den här lilla tösen fyller 12 år idag!

Klockan 06.15 en solig morgon föddes vår lilla tös. Så liten och näpen, 2780 gram tung. Nog såg hon ut att komma från Wonderland! Den sötaste lilla baby vi någonsin hade sett. (Dålig bildkvalitet, jag vet, men jag har ingen scanner, så jag fick fota fotot!)

Och nu, stor tjej med egen dator. 12 år. Det är knappt jag tror att det är sant. Så fantastiskt är det! Min älskade stora dotter!

Bullbak

Jag tycker om att baka, men jag bakar mest när jag har en stund över och jag får ett infall, vilket innebär att jag sällan har så lång tid på mig, det måste gå fort och då blir det en kladdkaka, eller en kardemummakaka...

Men ibland får jag kanelbullslängtan. Och då är det bara att följa känslan. Idag hände det.

Skjuts in i ugnen...

...och upp på gallret...riktiga blekfisar blev det, men riddarbageriet vill ha det så!

Ivriga barnhänder grabbar efter bulle! Betyg: (Citat, äldre mellanpojken:) Oändligt utav oändligt gott! Jo, jag håller med. Riddarbageriet har koll.

Tjejparty

Alla kläder och väskor i en hög och skor huller om buller. Jodå. Så går det till på tjejkalas! A har 7 kompisar här och de har haft frågesport, fniss, tipsrunda, fniss och har nu någon sorts improvisationslek med mat (och fniss)...allt har A och kompisen fixat själv, jag har lovat hjälpa till med maten, och tårtor har den andra mamman fixat med.

Pyjamasparty blir det senare, och om jag får gissa kommer jag få somna till ljudet av upprymt tjejfniss och tassande fotsteg när de hör ett ljud från hallen och ska dit allihop med stekpannorna i högsta hugg! :)

Tjejgänget i As klass är en samling så fina och rara tjejer, och många är de gånger jag har tänkt på det med värme i hjärtat, hur bra A har det i sin skolklass. Vi har ju flyttat så många gånger och A har fått börja om med kompisar och jag hade inte riktigt tid att oroa mig när vi flyttade hem från Malaysia, det var så mycket annat. Men i efterhand har jag känt det som en stor lättnad. Tänk, vad bra det blev! Vilken tur att jag inte oroade mig, det hade ju faktiskt ha varit helt onödigt!

Nån sorts torsdag

Jag tror att jag håller på att bli förkyld. Det slår aldrig fel. När vi har haft en arbetstopp på jobbet så blir alla sjuka. Det verkar som att det är min tur. Men jag låtsas som ingenting och hoppas att det bara är inbillning, för imorgon ska A ha sleep over kalas och i allra största allmänhet passar det ändå inte alls att vara sjuk. Men jag tror att min kropp är rätt så härdad av 11 års dagisbaciller, så det ska nog gå bra.

Lille J, så fint han skriver. Och ser ni vad det är han älskar? Havregryn! Sötnosen! Han har alltid varit en matskeptiker, men se havregryn har han alltid ätit med god aptit. I brist på välling (som han nog ändå inte hade ätit) så åt han havregrynsgröt varje morgon under tiden vi bodde i Malaysia. Och gör så fortsättningsvis.

Och den lille figuren med något bister uppsyn i hans teckning är han själv. "Men jag är inte arg, jag är bara så koncentrerad, för jag kör ju bil". Ja, såklart!

Och lilla E har gått och räknat upp namnen på alla As kompisar som kommer imorgon, hon längtar till kalaset minst lika mycket som A, om inte mer. Då blir det busa av! De stora tjejerna tar ju så väl hand om henne. Lycka är att ha en storasyster som är så bra så att det blir ens idol. Och lycka är när ens idol busar med en när man ska sova! Och pussar sen ömt godnatt.

Torrsim

Jag fick faktiskt gå och vila min getingstuckna fot. Hela förmiddagen låg jag och kved, och hade förbaskat ont. Men det fina vädret lockade så mycket, så på eftermiddagen gick vi hela gänget på promenad. Själva målet var att "torrsimma" As nya skolväg. För imorgon är det dags...sjätte klassare blir hon! Och går därmed över till stora skolan där hon nu ska tillbringa de kommande fyra åren. Om man tolkar hennes humörsvängningar sista tiden så är hon nog lite nervös trots allt, men mest mysigt pirrig tror jag att hon är, för hon är översvallande lycklig när hon pratar om hur spännande det ska bli!

Och så passade barnen på att leka lite på skolgården i solskenet. Vi var inte ensamma om att träna in nya skolvägen, det kom en del andra som liksom vi spanade in skolan innan det imorgon är dags för skarpt läge.

En glass i observatorielunden passade vi på att njuta av på vägen hem. Man vet inte hur många chanser vi har kvar innan hösten kopplar sitt grepp om staden och glass i parken blir blott ett sommarminne...

Jag hade ju förresten inte med min kamera, och fotade med mobilen. Hipstamatic, jag vet inte vad jag tycker om den appen egentligen. Det blir ju rätt kul bilder, men jag är inte riktigt vän med alla olika filmer, objektiv och effekter som blir.

Aj aj

I morse satt jag i godan ro på balkongen och drack mitt morgonkaffe, flyttade foten lite grand och satte den....rakt på en geting! Som stack mig. Aj aj aj! Baddar med alsolgel. Men förbannat ont gör det ändå. Och jag som ville gå ut och gå långpromenad idag.

Lycka är

Lycka är att få greja med Monopolspelet helt i lugn och ro utan att någon hindrar en!

Lycka är att kolla på storebrorsan när han spelar DS. Ännu större lycka om han vill spela Mario Kart och lillebror får vara med! Men när lillebror förlorar är det inte lika kul förstås!...

VAB

Lilla E, efter en dryg vecka på dagis var det dags för feber. Dagen tillbringade hon främst i sängen sovandes eller kollandes på bolibompa på ipad. Pluttungen! Idag är hon så gott som frisk, men jag bedömde att hon ändå borde stanna hemma och ta det lugnt. Vi behöver alla mjukstarta efter den långa härliga sommaren!

Reload

Tror att det är dags att boota om. Bloggen, jag har saknat dig. Men det senaste året har varit galet. För mycket av allt. I våras, någon vecka efter mitt sista inlägg, nådde jag nån sorts kulmen. Jag var så stressad att jag helt enkelt gick sönder. Sex veckors semester senare hade jag nått insikt, och först var den inte skön. Insikten om att jag inte hinner allt även om jag försöker. Att jag genom att försöka få ihop livspusslet bara gör mig själv illa. När jag tänker tillbaks på förra året är det som jag ju mer jag gjorde, desto mindre fick jag gjort. Som att jag stod stilla mitt i en tornado. Nä, nu måste jag lära mig prioritera på riktigt!

Jag hade först tänkt prioritera bort bloggen. Men jag kanske ska försöka ge bloggen en chans ändå. Bloggen blir ju som en sorts dagbok, jag ser att jag åstadkommer saker. Tiden går så fort, dagarna passerar så snabbt, men jag vill ändå kunna se tillbaks och förstå att jag har tänkt, gjort, levt.

Vi hörs åter!

Stråkafton och spontant fiolinköp

Igår kväll var det stråkafton, A spelar fiol sedan ett år tillbaks och nu var det dags för en liten spelkväll. Det hölls enkelt och trevligt, med lite fika och barnen spelade i tur och ordning, solo och i små grupper. V var med och han har länge varit så pigg på att prova på att spela något instrument, men vet inte riktigt vad för något. Han kastar lystna blickar på As fiol men nåde honom om han skulle våga sig på att röra den utan lov, och om han frågar om lov så kommer han att få avslag på sin begäran, utan pardon. Hon är så rädd om fiolen och att sätta den i händerna på lillebrorsan vill hon inte utsätta den för...även om han har bedyrat att han ska vara så försiktig så...

Men så idag fick jag höra talas om att Kulturskolans instrumentverkstad skulle ha utförsäljning av uttjänta instrument. Lustigt nog, så ligger den tvärs över gatan från där vi bor, och det var ju jättebra för nu kunde jag bara svänga förbi, jag hade aldrig haft tid att ta mig dit annars.

I källaren fanns det instrument vart man såg! Träblås, bläckblås, stråk...allt man kan tänka sig! Och några halvfioler hade de kvar. Jag fick hjälp av två otroligt hjälpsamma och trevliga snubbar som jobbade där, och vi kikade igenom alla fioler. De flesta var i ruskigt dåligt skick, spruckna och dana. Men längst ner låg det en liten pärla. De förvånades båda över att den var så fin, men menade på att den nog hade varit ett gränsfall, men åkt med av bara farten, det är ju en sån otrolig mängd musikinstrument att gå igenom vid utrensningarna!

500 kr betalade jag för fiolen. Dvs så gott som ingenting. Ett riktigt litet fynd med andra ord!

Och en liten fin stråke lyckades vi också hitta i röran.

Och V? Glad som en lärka! Fin undervisning fick han av storasyster, som introducerade honom till pizzicato. När han behärskar det har hon lovat honom att de ska gå vidare med stråken. Hon tycker att han måste få en känsla för strängarna först. "Knäpp inte så hårt! Måttligt!" Gullungar!

Sen spelade jag Blinka lilla stjärna. Men då hade man verkligen behövt öronproppar! :D

Usch, olycka!

Idag när jag var på väg hem, så möttes jag av den här synen ett kvarter ifrån där vi bor. Polis, brandbil, ambulans, och poliser, brandmän och ambulanspersonal och en buss som stod still mitt i en korsning. Jag såg hur de bar ut en person på bår från bussen, över till ambulansen, och det gick sådana rysningar genom hela min kropp.

Allt för ofta såg man trafikolyckor i KL, Malaysia. Oftast motorcyklar, och det hände att man såg så otäcka saker som blödande, till synes medvetslösa personer ligga på gatan, och en annan bredvid som satt och grät. Fy vad man mådde dåligt efter att ha sett sånt.

Trafikolyckor ger mig så ont i magen.

Välkommen, vår!

Det känns så avigt att fira "Valborg", eftersom det för mig bara finns ett firande den 30 april, och det är siste april med Lundaspex, mösspåtagning, Lunds studentsångare och blommande magnolior. Det är så konstigt att inte riktigt veta hur man ska fira om man inte kan göra "som vanligt"!

Vi begav oss hur som helst till "vår" park för att möta upp As bästa kompis med familj, för att spana in brasan och alltid är det något kul som händer runtikring.

Godissnören fanns det såklart! Lilla E valde hallon, J tog kola, V tog sur hallon och A sur ananas. Mums!

Kul var också att vi upptäckte att vi börjar bli "locals" i vår stadsdel. Vi mötte kompisar på löpande band, skolkompisar, dagiskompisar och en kollega till mig. Och tänk att det fortfarande känns lite kittlande nästan varje gång jag tänker på att jag bor här, i stadsdelen med de svarta hustaken. Spanar man upp kan man nästan ana att Karlsson på taket faktiskt finns där någonstans! Och när man åker förbi parken med isbanan på vintern då mörkret har lagt sig över staden, då vill man nästan springa dit och kolla efter Peter och Petra. De kanske har flyttat tillbaks!

Stockholm i mitt hjärta! (Men Lund ryms i förmaket!)

Skor, skor...

Long time, no blogging...har haft för mycket att göra helt enkelt!

I lördags var jag iväg till barnskospecialisten med E för det var dags att byta vinterkängorna mot något lite nättare, nu när våren är här. Vi var inte ensamma om det ärendet...väntetiden blev 1,5 timme...men E är så entusiastisk så att det är svårt att förstå, hon var så nöjd och glad hela tiden, provade stövlar, stora skor, små skor, lekte lite med bilen och båten och pippidockan (det är en fin butik som erbjuder lite underhållning för de små!).

Och sen var hon så duktig med provandet att vi traskade därifrån med tre par skor! Goretex-vårskor, gympaskor och sandaler. Skönt att ha det fixat...

Sen var det ju skoprovning hela eftermiddagen. Storasyster hjälpte så fint till att sätta på skorna.

Och ständigt hade hon två par skor, ett par i handen och ett par på fötterna, och de bytte hon mellan lite då och då, och parkerade de andra skorna någonstans i närheten i väntan på att bli provade!

Hon har verkligen en begåvning för det där med shopping, hon har ett fantastiskt tålamod eller om egentligen mest att hon tycker att det är så roligt! Jag har haft henne med ibland när jag har passerat en butik och behövt spontanshoppa, och hon följer så glatt med in i provrummet och står och poserar framför spegeln under tiden som jag provar kläderna.

Hon brukar faktiskt mest bli lite sur när man har betalat klart och det är dags att gå därifrån! Vart ska detta sluta?! :)

Lördagskaffe

Få saker är så härliga som att få slå sig ner i soffan med en god kopp kaffe, efter att ha avverkat dagens ärenden. Jag har turen att jobba i city och kan med lätthet springa ut på lunchen och göra ärenden, men det är ändå mycket som får stå på vänt till helgen. Idag var vi på ikea när de öppnade. A stannade hemma med sin kompis, men de tre yngre tog vi med oss. Två parkerades på Småland, men lilla E är ännu för liten, så hon fick hänga med i varuhuset. Som väl är så är hon en ganska nöjd medshoppare och har levt så stor del av sitt liv sittandes på någons höft medan man är i farten med något annat, så hon är ganska nöjd med att mest hänga med och tar inte så många egna initiativ mer än att peka på spännande saker och prata om vad hon ser, och sjunger gör hon lite då och då. Väl hemkomna så sprang jag ut en sväng till på stan, och nu sitter jag här med kaffet, lagom utpumpad efter att dessutom ha serverat pannkakor till barnen.

Det har varit mycket jobb på sistone och jag känner mig nästan lite utmattad. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra när jag blir sådär trött, jag skulle vilja trycka på en pausknapp men det tycks inte finnas någon...Tre veckor kvar till påsk är det nu, och då tänkte jag ta lite ledigt. Men tills dess är det bara att kämpa på...

Pannkaksläxa

Stora fina A har hemkunskap på schemat denna terminen. Varje vecka får de i läxa att laga den rätt hemma, som de har gjort på lektionen. Hittills har det varit rätter som potatis- och purjolökssoppa, spaghetti carbonara, och nu senast var det pannkakor. (På tal om vad jag skrev här, så ser man ju tydligt vad svenskar äter för mat, det som eleverna först introduceras till när det gäller att laga mat själv, som väl ska spegla enkel mat representativ för barnfamiljer...massor av snabba kolhydrater från mjöl, pasta och potatis...och ni skulle för övrigt se vilka gigantiska berg av ris som folk lägger upp på tallrikarna från den Thai-buffé där jag hämtar min lunch ibland...Men detta skriver jag inom parentes, för jag vill inte totaldissa As hemkunskapsundervisning, för hennes skull alltså, hon tycker ju att det hela är kul och bra! Och det är ju i grunden bra att de lär sig att laga mat!)

Hur som helst! Smeten skulle vispas ihop, och hon är ju noggrann min tös! Mäter upp exakt och smeten blev så slät och fin.

Och så hällde hon fint ner en klick i pannan...

Dags att vända...

Tjoff!

Färdig, åh så fin!

Och sen fick småsyskonen äta de goda pannkakorna, och som de smockade i sig! V påstod att det var de godaste pannkakor han någonsin har ätit.

Jag åt inte pannkakorna, men har ätit all annan mat som A har lagat, och jag måste säga att jag hyser ett gott hopp om att vi inom inte alltför lång framtid blir tre som kan stå för middagarna här hemma. Oj så skönt det ska bli! :)

Solig lördag

Vi har mamma på besök över helgen, och igår, denna soliga lördag, åkte vi på utflykt till Fotografiska. Jag ville så gärna fota lite i det vackra vädret, men batteriet till min kamera var slut. Jag kände mig lite modfälld, för jag har inte fotat så mycket på senaste tiden och har känt mig lite nere för det. Men för några veckor sen köpte jag en liten kompaktkamera, eftersom min lilla ixus har gått sönder och det kan vara kul för A att ha på kommande skolresa och så. Och den kom väl till pass igår!

På väg, solen sken och barnen såg så söta ut i rött, blått och grönt!

Promenadvägen till Fotografiska från Slussen är så fin! Det var mycket folk som flanerade längs vattnet. Gröna Lund på andra sidan vattnet låg tomt och öde men sedan isen har smält, Djurgårdsfärjorna börjat gå, och solen känns lite varm mot kinden, så känns det så hoppingivande, våren är i antågande och snart börjar åter karusellerna på Grönan gå!

Pojkarna örlade framför, bakom och emellan, och tog sig fram som om de sprang längs en hinderbana. Mycket spring i benen!

På Fotografiska såg vi två utställningar, Sarah Moon och Lady Warhol (Chistopher Markos av Andy Warhols alter ego, i kvinnoperuker). Lilla E sov, A gick med och tittade och pratade om fotona, medan pojkarna smög omkring i lokalerna och ägnade sig åt att leka spioner. Lokalerna passar ju utmärkt för det, med den dämpade belysningen, och de många utrymmena i emellan väggar och i gångar. Men alltigenom var det en uppskattad upplevelser för alla!

...men väckte lite spring i benen, och de sju sorters kakor som barnen delade på efter lunchen i caféet gjorde nog också sitt till för bränslet! Och stadsgårdskajen är, för att vara en stadsmiljö, riktigt inbjudande till springlekar. Ingen biltrafik längs de flesta partierna, och underbara rakor att bränna iväg!

Härlig lördag!

Fettisdag

Semlan ser god ut!

Och kan ätas på många sätt!

Var hälsad sköna morgonstund

En av veckans bästa stunder är helgmorgnarna. Jag är begåvad med barn som vaknar tidigt om morgnarna, och vanligtvis också en underbar make som på lördagarna låter mig ligga kvar och sova en liten stund till och sen blir jag väckt med en frukostbricka och tidning på sängen. Jag älskar den stunden, att äta i lugn och ro, låta varje tugga ta den tid den tar att tugga, njuta av varje liten sipp kaffe. Och så läser jag tidningarna, bläddrar blad för blad, läser alla reportage och analyser i båda tidningarna. Vardagsmorgnar hinner man ju bara snabbläsa de viktigaste bitarna, och skumma resten.

Om söndagarna brukar jag få stiga upp med barnen, de små brukar vakna vid 6.30. Och så gör jag gärna en lite omständlig frukost, steker ett ägg och fixar något gott till, gör en härlig kaffe latte och sitter sen och njuter vid frukostbordet.

Men idag, denna lördagmorgon, så fick jag stiga upp med småttingarna, eftersom P och de två stora i natt åkte till Åre för att tillbringa sportlovet där. Jag måste däremot jobba hela veckan, inget sportlov för mig!

Kaffet dricker jag alltid ur en muminmugg! Idag valde jag Filifjonkan, för hon är så bra på att städa. Och städa är dagens huvudsyssla. Städa, tvätta, handla...

Varierad kost

Så har även jag gått med i LCHF-sekten :-) Jag har nosat på metoden länge, men nu har jag träffat så många som har provat och tycker att det funkar bra, så jag beslöt mig för att prova jag med. Jag har aldrig haft några problem med övervikt, snarare tvärtom är jag en tunnis och faktiskt lite för tunn. Mitt BMI ligger precis på gränsen till undervikt. Främst beror det på att jag är en lättviktare av naturen men för tillfället har för liten muskelmassa. För det är absolut inte så att jag svälter mig själv, tvärtom, jag äter mycket mat! Och mycket fet mat och ganska mycket godis. Vikten ska upp, och det jobbar jag på genom att härja på Friskis&Svettis några gånger per vecka.

Men jag mår inte alltid bra. Jag är ofta trött och känner mig orkeslös. Och så reagerar jag väldigt kraftigt på blodsockersvängningar. Jag mår asdåligt när mitt blodsocker är på botten och äter jag då mat som ger en för snabb och stark skjuts uppåt så mår jag dåligt av det, och ännu sämre när det faller tillbaks.

LCHF är en grym metod för mig! Grundprincipen är enkel: Man utesluter eller minskar intaget av kolhydrater, och det energibehov som uppstår fyller man på med fettrik mat, som inte triggar blodsockret. Det kommer mer och mer modern och seriös forskning som visar att människor faktiskt mår bra av den mathållningen, och jag kan intyga det.

Men det är lustigt vad folk beter sig märkligt när det kommer på tal. Jag pratar inte så mycket om det, men får mycket frågor på jobbet, när jag har broccoli och blomkål till köttbullarna istället för potatis. Eller när jag äter salami och ost utan bröd till. Som om man måste äta bröd och potatis?! Jag äter ju allt utom just det, och väljer bara något annat istället. Men det gills inte tycker en del.

Vanligtvis brukar samtalen avslutas med att någon förnumstigt säger "jag tror att det bästa är att äta varierat!" och då håller alla med. Men så tittar jag mig omkring och undrar vad de menar, för matlåda efter matlåda som äts runt bordet består av ett stort lass med pasta och korv eller en torr köttfärssås. Var är fettet, undrar jag? Varierat innebär väl att man ska äta av allt, men om man i princip bara äter kolhydrater och nån liten förskrämd mängd protein så äter man ju inte så varierat. För det innebär ju att man ska äta fett också.

Samma människor ses sedan två timmar senare äta en smörgås eller frukt. För då har ju kropparna redan förbränt lasset pasta. Det blir väldigt mycket mat på det viset. Och då är det inte att undra på att midjemåttet kryper uppåt.

Jag håller mig mätt på min (varierade) kost, och behöver inte äta så stora mängder. Och tänk att det är provocerande. När det gäller mat och normer lever vi verkligen i en ding ding värld!

Pärlor, pärlor, pärlor!

Den här lördagen har det pärlats något fullkomligt otroligt i det här hemmet! A har en kompis på besök och de har nån grej just nu med att göra små figurer av rörpärlor (nuförtiden heter det inte indianpärlor), bröderna hakade snabbt på rörpärlegrejen och lilla E är ju fullkomligt uppslukad av att göra armband. Och tretton armband senare går lilla tårtan omkring och säger "jag är pinsessa!".

Och jag förstår barnen precis, det är något visst med pärlor! Att sitta och krafsa i en ask, välja färg, trä på tråd eller lägga i ett mönster på pärlplattan. Det går så fort, det är så enkelt, och blir så fint! Jag gick alldeles bort mig på Panduro, pärlhyllan är livsfarlig! Jag lyckades faktiskt motstå att förköpa mig, men aj vad jag längtar efter att köpa mer, mer, mer!!! :)

Bageriet

Surdegstrenden tycks hålla i sig. Häromveckan öppnade ytterligare ett surdegsbageri på stora gatan som korsar vår. Nu finns det minst fyra ställen som säljer surdegsbröd inom tre minuters promenad från vårt hem. Och efterfrågan är stor. På lördagar och söndagar gäller det att köpa sitt bröd senast vid lunchtid, sen går det undan med den billiga leverkorven och de säljer slut på hela rasket innan stängning kl 16.

Man blir så frestad av att se de stora härliga limporna i fönstret och det är väldigt lätt att slinka in på vägen hem och köpa med sig ett bröd. Vi var en lång härlig runda på stan idag, men återvände lite för sent. Levainen var slut. Och det mesta annat också. Kvar fanns bara några förskrämda bullar, och det var ju inte vad jag ville ha. Som väl är har de öppet imorgon också, för jag kan inte riktigt släppa suget...

Träning och pepperoni

Jag vet inte vad som har hänt med mig! Jag har blivit helt besatt av att träna, det känns så skönt efteråt. Jag har annars inte tyckt om att gå själv, det har känts så trist. Och jobbigt att träna. Så jag vet inte vad som har inträffat, men jag vill bara träna hela tiden. Det känns skönt att gå iväg på egen hand, gympa, duscha i lugn och ro, och igår smet jag in i bastun också. Jag som hatar att basta?

På bussen hemåt satt jag och funderade på vad vi skulle äta till middag på kvällen. Och det enda jag kunde tänka på var pepperoni! Så med det som utgångspunkt funderade jag snabbt ut att det fick bli pitabröd med kyckling och grejer. Och till det satte jag i mig nästan halva burken pepperoni. Galet! Men det var så gott!

Sleeping Beauty...

Lilla, älskade, gosiga unge! Min lilla nyponros! Visst vill man bara snusa på henne, och pussa på de bulliga små kinderna?

Fjärrkontrollen

Idag fick jag min efterlängtade lilla fjärrkontroll till kameran. Jag beställde den för en vecka sen, och fick ett mail att den var slut på lagret, men skulle skickas så snart den var företaget tillhanda. Och idag kom den! Det gick ju fort! Och i det lilla paketet hade de stoppat ner ett gäng kolor. Trevligt och mycket uppskattat. Där kommer jag att beställa saker ifrån fler gånger. Cyberphoto.se var namnet!

Och givetvis var jag tvungen att testa den med en gång. Förutom att jag kom på att jag måste ha ett stativ också, så funkade fjärrisen superbra! Men lite tight blev bilden, som sagt...

Och så satt lilla E där och lekte med kolorna, sjöng för sig själv och sorterade i rad och på hög. Och tittade lite motvilligt på mig när jag ville fota henne, visst ser man hur hon tänker men åh, ska du fota mig nu igen!!

Dresscode: Svart

På väg till och från jobbet passerar jag Sergels torg, denna intagande plats i Stockholms city. Kulturhuset tornar upp sig i all sin prakt, glaspelaren i superellipsfontänen är vacker dagtid och upplyst på kvällen är den så fantastiskt vacker. Och vad jag tycker är så spännande att titta på, är alla svartklädda människor som går kors och tvärs över den svart och vita plattan.

Vad är det med oss svenskar, som är så besvärade av mörkret under vår långa höst- och vinterperiod, varför klär vi oss i svart? En och annan vågar sig på en blå eller röd jacka, men det är sällsynt. Jag ska väl inte säga så mycket själv, jag har också en svart vinterjacka. Men det var faktiskt svårt att hitta någon i en annan färg, som både till modellen och till färgen var en som jag ville ha. Jag hade gärna haft en lila jacka, eller grön. Men det har jag inte hittat någonstans.

Och i butikerna är det svart, svart, grått, grått. Till och med i gymmet har de flesta svart från topp till tå. Men jag tänker att man blir piggare av lite färg, så jag beslöt mig för att komplettera mina svarta och gråa topar med en rosa. Det går nog jättebra på träningen imorgon!

Kyndelsmäss med lösskägg

Idag firades Kyndelsmässodagen i kyrkan, och A:s kör var med och sjöng på gudstjänsten. Kören har en tradition att göra små kyrkospel vid vissa tillfällen på året, och Kyndelsmäss är ett sådant tillfälle. Och igår kväll kl 22.20 utbrast A plötsligt, "Just det!! Jag behöver lite kläder till kyrkan imorgon!" och som svar på frågan vad fick jag "Jag ska vara Josef, och behöver en cape med huva och ett lösskägg!"...OJ! Cape med huva tänkte jag att det kan vi nog fixa, men skägg!?

Ja, sagt och gjort så gick vi till utklädningslådan och rotade. Under åren har vi samlat på oss mängder med utklädningskläder, och faktum är att till händelser som t.ex. Halloween brukar vi sällan behöva köpa något utöver lite tillbehör, det brukar gå att rota fram kläder som räcker till många olika utstyrslar. En cape hittade vi, dock utan huva. Men en urvuxen cape fick offras, och blev istället en huva till den större capen. Och som skägg fick ett gammalt sticke på liknande sätt offras, det rev jag upp och sydde fast det på ett resårband, och hepp! Ett lösskägg! Inte världens snyggaste, men det dög utmärkt till 10 minuters kyrkospel...

Det hela gick på 40 minuter och det var ju bra jobbat. Och sådana här grejer är faktiskt ganska bra att behöva fixa ihop snabbt under små marginaler, jag har märkt att jag blir mer kreativ då jag bara måste plocka fram idéerna och spotta något ur mig. Har jag längre tid på mig blir jag bara alldeles för ambitiös, och ställer för höga krav på mig själv. Och resultatet behöver ju inte bli så hemskt mycket bättre ändå...nej då är det bättre att hålla det lite enkelt.

Möt dagens Josef!

I kyrkan var det trevligt, jag tände ett ljus för pappa och det var som alltid trevligt att få brista ut i lite psalmsång.

Och solen sken idag och det kändes lite varmt mot kinden - så härligt! Våren nalkas!

Klippa, klippa, klippa!

Alla mina barn, utom J som ofta inte är som de andra tre, har haft sina perioder då de har varit fascinerade av saxar. A klippte och klippte, i flera år, och gör det fortfarande. Hennes rum är fyllt av små pryttlar och grejer, och små pappersbitar, och det är oklart vad de är till för och varför de ska sparas på...V hade mer en intensiv klipperiod när han var i tre-fyra-årsåldern, men han klippte mer stora bitar, i olika färger och geometriska former, som han limmade upp på papper i mönster som verkade ganska genomtänkta. J har som sagt inte klippt hittills, men det kanske kommer, vem vet? Han gör allt i sin egen ordning, och han är så digital, antingen gör han eller så gör han inte, och när han gör och inte kan man aldrig förutsäga. (Jag jobbar ju ändå med prognoser, men den killen är helt omöjlig att göra prognos på!)

Senast ut är lilla E. Som hittade en sick-sack-sax i helgen, och sen var det kört. Hon klippte och klippte, och klippte och klippte. Små små lappar blev det, överallt! Och hon var så nöjd så! Men jag var tyvärr tvungen att hjälpa till, att riva remsor och hålla när hon inte hade lust själv. Det var helt ok i en kvart, men sen blev det lite tjatigt...

När hon kände sig ganska färdig så tog hon alla lapparna och lade dem i vagnen och körde runt dem en stund. Sen ville hon klippa igen, men då var det som tur var dags att gå och lägga sig.

Och så fort hon hade somnat, så gömde jag saxen! ;) Den tar jag fram till helgen igen, när jag har lite ork att riva och hålla remsor! :)

Gong Xi Fa Cai - Gott nytt år, alla kineser!

Idag är det första dagen på det kinesiska nyåret. Första dagen på harens år. Så idag ska man inte städa, för då riskerar man att städa ut årets kommande lycka. Inte heller så ska man ha knivar och saxar framme, för de är vassa och inte bra för den positiva energin. Har man någon närstående som har dött nyligen, så får man hålla sig hemma, för att inte ta med sig döden in i andra människors hem och besmitta året med döden.

Ja, sådant och annat fick vi lära oss att förhålla oss till under tiden vi bodde i Malaysia, som har en stor kinesisk minoritetsbefolkning (ca 30 % av befolkningen i Malaysia är kineser). På barnens skolor firade man kinesiska nyåret med pompa och ståt, Lion Dance och andra traditioner. Jag blir lite tårögd när jag minns. Lille J, som var så fascinerad (och lite rädd) för lejonen. A:s klass hade Chinese New Year Play på skolan, en riktigt proffsig show var det.

I en annan tid, i ett annat liv. Så känns det ibland. Men idag tänker jag minnas så klart jag kan, och grävde fram några gamla bilder.

Lion Dance på Vs förskola...

Imponerande akrobatik, varje lejon utgörs av två personer, som gör de mest fantastiska hopp mellan pålarna, oj det isade riktigt i magen när de svingade sig upp till de högsta!

Ett vackert dekorerat kinesiskt tempel, med röda lyktor.

Malaysia in my heart! Saknar!