Den här lördagen har det pärlats något fullkomligt otroligt i det här hemmet! A har en kompis på besök och de har nån grej just nu med att göra små figurer av rörpärlor (nuförtiden heter det inte indianpärlor), bröderna hakade snabbt på rörpärlegrejen och lilla E är ju fullkomligt uppslukad av att göra armband. Och tretton armband senare går lilla tårtan omkring och säger "jag är pinsessa!".Och jag förstår barnen precis, det är något visst med pärlor! Att sitta och krafsa i en ask, välja färg, trä på tråd eller lägga i ett mönster på pärlplattan. Det går så fort, det är så enkelt, och blir så fint! Jag gick alldeles bort mig på Panduro, pärlhyllan är livsfarlig! Jag lyckades faktiskt motstå att förköpa mig, men aj vad jag längtar efter att köpa mer, mer, mer!!! :)
2 kommentarer:
Javisst är det nåt magiskt med kombinationen barn och pärlor(och mammor ibland med för den delen ;-). Här har vi inte haft pärlorna framme sen Heffaklumpen började röra på sig. Så länge sen. Kanske man borde leta fram dem nu lagom till sportlovet! :) Vilken sorts tråd rekommenderar du? För det borde jag köpa. Och en burk nya stora Heffaklumpevänliga pärlor.
Klart att E är en prinsessa. :) Hemma hos oss är jag den lyckligt lottade som får bära prisessatiteln. Åtminstone enligt minstingen. Ha en skön söndag!
@Heffamamman: ja, pärlor är verkligen kul! Ellen brukar använda elastisk tråd, rullen ser du på fotot i mitten i nederkant. Den är tillräckligt styv för att hon ska kunna trä pärlorna utan nål, utan bara direkt på tråden. Många små armband blir det! :)
Skicka en kommentar