Stråkafton och spontant fiolinköp

Igår kväll var det stråkafton, A spelar fiol sedan ett år tillbaks och nu var det dags för en liten spelkväll. Det hölls enkelt och trevligt, med lite fika och barnen spelade i tur och ordning, solo och i små grupper. V var med och han har länge varit så pigg på att prova på att spela något instrument, men vet inte riktigt vad för något. Han kastar lystna blickar på As fiol men nåde honom om han skulle våga sig på att röra den utan lov, och om han frågar om lov så kommer han att få avslag på sin begäran, utan pardon. Hon är så rädd om fiolen och att sätta den i händerna på lillebrorsan vill hon inte utsätta den för...även om han har bedyrat att han ska vara så försiktig så...

Men så idag fick jag höra talas om att Kulturskolans instrumentverkstad skulle ha utförsäljning av uttjänta instrument. Lustigt nog, så ligger den tvärs över gatan från där vi bor, och det var ju jättebra för nu kunde jag bara svänga förbi, jag hade aldrig haft tid att ta mig dit annars.

I källaren fanns det instrument vart man såg! Träblås, bläckblås, stråk...allt man kan tänka sig! Och några halvfioler hade de kvar. Jag fick hjälp av två otroligt hjälpsamma och trevliga snubbar som jobbade där, och vi kikade igenom alla fioler. De flesta var i ruskigt dåligt skick, spruckna och dana. Men längst ner låg det en liten pärla. De förvånades båda över att den var så fin, men menade på att den nog hade varit ett gränsfall, men åkt med av bara farten, det är ju en sån otrolig mängd musikinstrument att gå igenom vid utrensningarna!

500 kr betalade jag för fiolen. Dvs så gott som ingenting. Ett riktigt litet fynd med andra ord!

Och en liten fin stråke lyckades vi också hitta i röran.

Och V? Glad som en lärka! Fin undervisning fick han av storasyster, som introducerade honom till pizzicato. När han behärskar det har hon lovat honom att de ska gå vidare med stråken. Hon tycker att han måste få en känsla för strängarna först. "Knäpp inte så hårt! Måttligt!" Gullungar!

Sen spelade jag Blinka lilla stjärna. Men då hade man verkligen behövt öronproppar! :D

Usch, olycka!

Idag när jag var på väg hem, så möttes jag av den här synen ett kvarter ifrån där vi bor. Polis, brandbil, ambulans, och poliser, brandmän och ambulanspersonal och en buss som stod still mitt i en korsning. Jag såg hur de bar ut en person på bår från bussen, över till ambulansen, och det gick sådana rysningar genom hela min kropp.

Allt för ofta såg man trafikolyckor i KL, Malaysia. Oftast motorcyklar, och det hände att man såg så otäcka saker som blödande, till synes medvetslösa personer ligga på gatan, och en annan bredvid som satt och grät. Fy vad man mådde dåligt efter att ha sett sånt.

Trafikolyckor ger mig så ont i magen.

Välkommen, vår!

Det känns så avigt att fira "Valborg", eftersom det för mig bara finns ett firande den 30 april, och det är siste april med Lundaspex, mösspåtagning, Lunds studentsångare och blommande magnolior. Det är så konstigt att inte riktigt veta hur man ska fira om man inte kan göra "som vanligt"!

Vi begav oss hur som helst till "vår" park för att möta upp As bästa kompis med familj, för att spana in brasan och alltid är det något kul som händer runtikring.

Godissnören fanns det såklart! Lilla E valde hallon, J tog kola, V tog sur hallon och A sur ananas. Mums!

Kul var också att vi upptäckte att vi börjar bli "locals" i vår stadsdel. Vi mötte kompisar på löpande band, skolkompisar, dagiskompisar och en kollega till mig. Och tänk att det fortfarande känns lite kittlande nästan varje gång jag tänker på att jag bor här, i stadsdelen med de svarta hustaken. Spanar man upp kan man nästan ana att Karlsson på taket faktiskt finns där någonstans! Och när man åker förbi parken med isbanan på vintern då mörkret har lagt sig över staden, då vill man nästan springa dit och kolla efter Peter och Petra. De kanske har flyttat tillbaks!

Stockholm i mitt hjärta! (Men Lund ryms i förmaket!)

Skor, skor...

Long time, no blogging...har haft för mycket att göra helt enkelt!

I lördags var jag iväg till barnskospecialisten med E för det var dags att byta vinterkängorna mot något lite nättare, nu när våren är här. Vi var inte ensamma om det ärendet...väntetiden blev 1,5 timme...men E är så entusiastisk så att det är svårt att förstå, hon var så nöjd och glad hela tiden, provade stövlar, stora skor, små skor, lekte lite med bilen och båten och pippidockan (det är en fin butik som erbjuder lite underhållning för de små!).

Och sen var hon så duktig med provandet att vi traskade därifrån med tre par skor! Goretex-vårskor, gympaskor och sandaler. Skönt att ha det fixat...

Sen var det ju skoprovning hela eftermiddagen. Storasyster hjälpte så fint till att sätta på skorna.

Och ständigt hade hon två par skor, ett par i handen och ett par på fötterna, och de bytte hon mellan lite då och då, och parkerade de andra skorna någonstans i närheten i väntan på att bli provade!

Hon har verkligen en begåvning för det där med shopping, hon har ett fantastiskt tålamod eller om egentligen mest att hon tycker att det är så roligt! Jag har haft henne med ibland när jag har passerat en butik och behövt spontanshoppa, och hon följer så glatt med in i provrummet och står och poserar framför spegeln under tiden som jag provar kläderna.

Hon brukar faktiskt mest bli lite sur när man har betalat klart och det är dags att gå därifrån! Vart ska detta sluta?! :)

Lördagskaffe

Få saker är så härliga som att få slå sig ner i soffan med en god kopp kaffe, efter att ha avverkat dagens ärenden. Jag har turen att jobba i city och kan med lätthet springa ut på lunchen och göra ärenden, men det är ändå mycket som får stå på vänt till helgen. Idag var vi på ikea när de öppnade. A stannade hemma med sin kompis, men de tre yngre tog vi med oss. Två parkerades på Småland, men lilla E är ännu för liten, så hon fick hänga med i varuhuset. Som väl är så är hon en ganska nöjd medshoppare och har levt så stor del av sitt liv sittandes på någons höft medan man är i farten med något annat, så hon är ganska nöjd med att mest hänga med och tar inte så många egna initiativ mer än att peka på spännande saker och prata om vad hon ser, och sjunger gör hon lite då och då. Väl hemkomna så sprang jag ut en sväng till på stan, och nu sitter jag här med kaffet, lagom utpumpad efter att dessutom ha serverat pannkakor till barnen.

Det har varit mycket jobb på sistone och jag känner mig nästan lite utmattad. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra när jag blir sådär trött, jag skulle vilja trycka på en pausknapp men det tycks inte finnas någon...Tre veckor kvar till påsk är det nu, och då tänkte jag ta lite ledigt. Men tills dess är det bara att kämpa på...

Pannkaksläxa

Stora fina A har hemkunskap på schemat denna terminen. Varje vecka får de i läxa att laga den rätt hemma, som de har gjort på lektionen. Hittills har det varit rätter som potatis- och purjolökssoppa, spaghetti carbonara, och nu senast var det pannkakor. (På tal om vad jag skrev här, så ser man ju tydligt vad svenskar äter för mat, det som eleverna först introduceras till när det gäller att laga mat själv, som väl ska spegla enkel mat representativ för barnfamiljer...massor av snabba kolhydrater från mjöl, pasta och potatis...och ni skulle för övrigt se vilka gigantiska berg av ris som folk lägger upp på tallrikarna från den Thai-buffé där jag hämtar min lunch ibland...Men detta skriver jag inom parentes, för jag vill inte totaldissa As hemkunskapsundervisning, för hennes skull alltså, hon tycker ju att det hela är kul och bra! Och det är ju i grunden bra att de lär sig att laga mat!)

Hur som helst! Smeten skulle vispas ihop, och hon är ju noggrann min tös! Mäter upp exakt och smeten blev så slät och fin.

Och så hällde hon fint ner en klick i pannan...

Dags att vända...

Tjoff!

Färdig, åh så fin!

Och sen fick småsyskonen äta de goda pannkakorna, och som de smockade i sig! V påstod att det var de godaste pannkakor han någonsin har ätit.

Jag åt inte pannkakorna, men har ätit all annan mat som A har lagat, och jag måste säga att jag hyser ett gott hopp om att vi inom inte alltför lång framtid blir tre som kan stå för middagarna här hemma. Oj så skönt det ska bli! :)

Solig lördag

Vi har mamma på besök över helgen, och igår, denna soliga lördag, åkte vi på utflykt till Fotografiska. Jag ville så gärna fota lite i det vackra vädret, men batteriet till min kamera var slut. Jag kände mig lite modfälld, för jag har inte fotat så mycket på senaste tiden och har känt mig lite nere för det. Men för några veckor sen köpte jag en liten kompaktkamera, eftersom min lilla ixus har gått sönder och det kan vara kul för A att ha på kommande skolresa och så. Och den kom väl till pass igår!

På väg, solen sken och barnen såg så söta ut i rött, blått och grönt!

Promenadvägen till Fotografiska från Slussen är så fin! Det var mycket folk som flanerade längs vattnet. Gröna Lund på andra sidan vattnet låg tomt och öde men sedan isen har smält, Djurgårdsfärjorna börjat gå, och solen känns lite varm mot kinden, så känns det så hoppingivande, våren är i antågande och snart börjar åter karusellerna på Grönan gå!

Pojkarna örlade framför, bakom och emellan, och tog sig fram som om de sprang längs en hinderbana. Mycket spring i benen!

På Fotografiska såg vi två utställningar, Sarah Moon och Lady Warhol (Chistopher Markos av Andy Warhols alter ego, i kvinnoperuker). Lilla E sov, A gick med och tittade och pratade om fotona, medan pojkarna smög omkring i lokalerna och ägnade sig åt att leka spioner. Lokalerna passar ju utmärkt för det, med den dämpade belysningen, och de många utrymmena i emellan väggar och i gångar. Men alltigenom var det en uppskattad upplevelser för alla!

...men väckte lite spring i benen, och de sju sorters kakor som barnen delade på efter lunchen i caféet gjorde nog också sitt till för bränslet! Och stadsgårdskajen är, för att vara en stadsmiljö, riktigt inbjudande till springlekar. Ingen biltrafik längs de flesta partierna, och underbara rakor att bränna iväg!

Härlig lördag!

Fettisdag

Semlan ser god ut!

Och kan ätas på många sätt!

Var hälsad sköna morgonstund

En av veckans bästa stunder är helgmorgnarna. Jag är begåvad med barn som vaknar tidigt om morgnarna, och vanligtvis också en underbar make som på lördagarna låter mig ligga kvar och sova en liten stund till och sen blir jag väckt med en frukostbricka och tidning på sängen. Jag älskar den stunden, att äta i lugn och ro, låta varje tugga ta den tid den tar att tugga, njuta av varje liten sipp kaffe. Och så läser jag tidningarna, bläddrar blad för blad, läser alla reportage och analyser i båda tidningarna. Vardagsmorgnar hinner man ju bara snabbläsa de viktigaste bitarna, och skumma resten.

Om söndagarna brukar jag få stiga upp med barnen, de små brukar vakna vid 6.30. Och så gör jag gärna en lite omständlig frukost, steker ett ägg och fixar något gott till, gör en härlig kaffe latte och sitter sen och njuter vid frukostbordet.

Men idag, denna lördagmorgon, så fick jag stiga upp med småttingarna, eftersom P och de två stora i natt åkte till Åre för att tillbringa sportlovet där. Jag måste däremot jobba hela veckan, inget sportlov för mig!

Kaffet dricker jag alltid ur en muminmugg! Idag valde jag Filifjonkan, för hon är så bra på att städa. Och städa är dagens huvudsyssla. Städa, tvätta, handla...

Varierad kost

Så har även jag gått med i LCHF-sekten :-) Jag har nosat på metoden länge, men nu har jag träffat så många som har provat och tycker att det funkar bra, så jag beslöt mig för att prova jag med. Jag har aldrig haft några problem med övervikt, snarare tvärtom är jag en tunnis och faktiskt lite för tunn. Mitt BMI ligger precis på gränsen till undervikt. Främst beror det på att jag är en lättviktare av naturen men för tillfället har för liten muskelmassa. För det är absolut inte så att jag svälter mig själv, tvärtom, jag äter mycket mat! Och mycket fet mat och ganska mycket godis. Vikten ska upp, och det jobbar jag på genom att härja på Friskis&Svettis några gånger per vecka.

Men jag mår inte alltid bra. Jag är ofta trött och känner mig orkeslös. Och så reagerar jag väldigt kraftigt på blodsockersvängningar. Jag mår asdåligt när mitt blodsocker är på botten och äter jag då mat som ger en för snabb och stark skjuts uppåt så mår jag dåligt av det, och ännu sämre när det faller tillbaks.

LCHF är en grym metod för mig! Grundprincipen är enkel: Man utesluter eller minskar intaget av kolhydrater, och det energibehov som uppstår fyller man på med fettrik mat, som inte triggar blodsockret. Det kommer mer och mer modern och seriös forskning som visar att människor faktiskt mår bra av den mathållningen, och jag kan intyga det.

Men det är lustigt vad folk beter sig märkligt när det kommer på tal. Jag pratar inte så mycket om det, men får mycket frågor på jobbet, när jag har broccoli och blomkål till köttbullarna istället för potatis. Eller när jag äter salami och ost utan bröd till. Som om man måste äta bröd och potatis?! Jag äter ju allt utom just det, och väljer bara något annat istället. Men det gills inte tycker en del.

Vanligtvis brukar samtalen avslutas med att någon förnumstigt säger "jag tror att det bästa är att äta varierat!" och då håller alla med. Men så tittar jag mig omkring och undrar vad de menar, för matlåda efter matlåda som äts runt bordet består av ett stort lass med pasta och korv eller en torr köttfärssås. Var är fettet, undrar jag? Varierat innebär väl att man ska äta av allt, men om man i princip bara äter kolhydrater och nån liten förskrämd mängd protein så äter man ju inte så varierat. För det innebär ju att man ska äta fett också.

Samma människor ses sedan två timmar senare äta en smörgås eller frukt. För då har ju kropparna redan förbränt lasset pasta. Det blir väldigt mycket mat på det viset. Och då är det inte att undra på att midjemåttet kryper uppåt.

Jag håller mig mätt på min (varierade) kost, och behöver inte äta så stora mängder. Och tänk att det är provocerande. När det gäller mat och normer lever vi verkligen i en ding ding värld!

Pärlor, pärlor, pärlor!

Den här lördagen har det pärlats något fullkomligt otroligt i det här hemmet! A har en kompis på besök och de har nån grej just nu med att göra små figurer av rörpärlor (nuförtiden heter det inte indianpärlor), bröderna hakade snabbt på rörpärlegrejen och lilla E är ju fullkomligt uppslukad av att göra armband. Och tretton armband senare går lilla tårtan omkring och säger "jag är pinsessa!".

Och jag förstår barnen precis, det är något visst med pärlor! Att sitta och krafsa i en ask, välja färg, trä på tråd eller lägga i ett mönster på pärlplattan. Det går så fort, det är så enkelt, och blir så fint! Jag gick alldeles bort mig på Panduro, pärlhyllan är livsfarlig! Jag lyckades faktiskt motstå att förköpa mig, men aj vad jag längtar efter att köpa mer, mer, mer!!! :)

Bageriet

Surdegstrenden tycks hålla i sig. Häromveckan öppnade ytterligare ett surdegsbageri på stora gatan som korsar vår. Nu finns det minst fyra ställen som säljer surdegsbröd inom tre minuters promenad från vårt hem. Och efterfrågan är stor. På lördagar och söndagar gäller det att köpa sitt bröd senast vid lunchtid, sen går det undan med den billiga leverkorven och de säljer slut på hela rasket innan stängning kl 16.

Man blir så frestad av att se de stora härliga limporna i fönstret och det är väldigt lätt att slinka in på vägen hem och köpa med sig ett bröd. Vi var en lång härlig runda på stan idag, men återvände lite för sent. Levainen var slut. Och det mesta annat också. Kvar fanns bara några förskrämda bullar, och det var ju inte vad jag ville ha. Som väl är har de öppet imorgon också, för jag kan inte riktigt släppa suget...

Träning och pepperoni

Jag vet inte vad som har hänt med mig! Jag har blivit helt besatt av att träna, det känns så skönt efteråt. Jag har annars inte tyckt om att gå själv, det har känts så trist. Och jobbigt att träna. Så jag vet inte vad som har inträffat, men jag vill bara träna hela tiden. Det känns skönt att gå iväg på egen hand, gympa, duscha i lugn och ro, och igår smet jag in i bastun också. Jag som hatar att basta?

På bussen hemåt satt jag och funderade på vad vi skulle äta till middag på kvällen. Och det enda jag kunde tänka på var pepperoni! Så med det som utgångspunkt funderade jag snabbt ut att det fick bli pitabröd med kyckling och grejer. Och till det satte jag i mig nästan halva burken pepperoni. Galet! Men det var så gott!

Sleeping Beauty...

Lilla, älskade, gosiga unge! Min lilla nyponros! Visst vill man bara snusa på henne, och pussa på de bulliga små kinderna?

Fjärrkontrollen

Idag fick jag min efterlängtade lilla fjärrkontroll till kameran. Jag beställde den för en vecka sen, och fick ett mail att den var slut på lagret, men skulle skickas så snart den var företaget tillhanda. Och idag kom den! Det gick ju fort! Och i det lilla paketet hade de stoppat ner ett gäng kolor. Trevligt och mycket uppskattat. Där kommer jag att beställa saker ifrån fler gånger. Cyberphoto.se var namnet!

Och givetvis var jag tvungen att testa den med en gång. Förutom att jag kom på att jag måste ha ett stativ också, så funkade fjärrisen superbra! Men lite tight blev bilden, som sagt...

Och så satt lilla E där och lekte med kolorna, sjöng för sig själv och sorterade i rad och på hög. Och tittade lite motvilligt på mig när jag ville fota henne, visst ser man hur hon tänker men åh, ska du fota mig nu igen!!