Omöjligt att hinna!

Det finns inte många pauser i mitt liv just nu, det går verkligen i ett! Men det händer mycket roligt! Var till Ladies' Night i Globen i lördags! Vi är ett kärt gammalt gäng som har som tradition att besöka Ladies' Night, gamla mammagänget för barn tre. Vi möttes via en föräldrasajt och hade gravidfika en gång i veckan under hela graviditeten, därefter hade vi mammalunch en gång per vecka. Först i Kulturhuset, sedan hemma hos varandra när barnen blev lite större och började krypa runt. Härliga tider! Och ett riktigt härligt gäng!! Varje gång vi träffas är det som att bara minuter har passerat sedan vi sågs sist. Och det oavsett det har gått flera år sedan vi sågs sist!

Efter showen var vi några som gick och dansade. Himmel vad kul det var!!

Jo och sen var det dags för två dagarskonferens på Yasuragi Hasseludden med jobbet. Underbart! Men partypingla som jag är kom jag sent i säng även måndag kväll, efter badrocks-kakaoke och allt som hör till!

Fotokurs i tisdagskväll, och igår var vi på avdelningsfest med jobbet.

Pust och stön. Dödstrött är nog den bästa beskrivningen av mitt tillstånd för tillfället!

Systerbesök

Min fina storasyster var här på besök över helgen, inklusive sambon och mina två älskade, älskade syskonbarn. I skrivande stund sitter de på tåget och närmar sig förhoppningsvis min gamla hemstad, men man kan ju aldrig så noga lita på SJs punktlighet...

Dagis var stängt i fredags för personalen är på konferensresa, så mina två småttingar var hemma. Mina syskonbarn är så när som på dagar jämngamla med mina två minsta, och med våra två fyraåringar och två tvååringar kändes det som att Junibacken var ett bra utflyktsmål.

Jag har inte varit där på år och dar, nog sedan mina två stora barn var i de åldrarna! Vi konstaterade att allt var sig likt, förutom att draken i sagotåget numer är liten och kändes fånig, jämfört med den gamla jättestora läskiga hehe, och så kändes det som att det var mycket mer folk än vad det var på den tiden. Eller så har jag glömt. Förträngt heter det kanske...

Lilla E var helt hänförd, varje liten bild av Pippi fick henne att utbryta i glädjens jubel, och hon gick från det ena till det andra och pekade och sade titta mamma, kolla mamma, där mamma!! På bilden ovan hade hon just upptäckt Karlsson som hängde i taket!

Storebror provade motorcykeln!

Och i Villa Villerkulla undersökte lilla E alla detaljer. Här i Pippis sovrum.

Skojigt nog så sålde de korkpistoler i shopen. Jag har ju sagt att vid första tillfälle jag ser en korkpistol så köper jag en. Den blev precis lika populär som jag hade tänkt. Storebror och fyraåriga kusinen smög omkring som agenter och sköt mot allt möjligt som verkade spännande att skjuta. Plopp plopp och fniss fniss hördes det varvat med "yes, jag tog den!!".

I det vackra höstvädret passade vi på att ta en kort liten promenad på vackra Djurgården. Strax efter Liljevalchs passerade vi det här huset, en förfallen festvåning och nattklubb. Det verkade vara en renovering på gång, vilket verkar helt rimligt med tanke på läget.

Jag blir alltid så fascinerad av förfallna hus. Det sätter så mycket spekulationer igång, om svunna tider, vem festade där en gång i tiden? Vad gör de nu? Hur såg det ut?...

I lördags var vi till Leksaksmuseet och Spårvägsmuseet, var på barnteater och hade sen en av systerns och sambons vänner till middag. Supertrevligt!

Men allt roligt tar slut, och nu har syrran åkt hem. Det känns tomt och ledsamt, så som det alltid gör när vi har sagt hejdå. Det är svårt att bo långt ifrån sina nära! Jag har vant mig vid att vi inte träffas så ofta, och tänker inte så mycket på det i vardagen. Men precis när vi reser hem från att ha besökt varandra känns tomheten så stor.

Trött är vad jag är, men nöjd över vår trelvliga helg, och redo för en ny arbetsvecka imorgon!

Kanelbullens dag 4 oktober

Jag tycker att det är roligt att baka, och om man kan säga att matlagning inte är min starkaste sida så ligger jag betydligt bättre till på bakfronten. Normalt sett så bakar jag dock kanelbullar endast en gång per år, och det är till kanelbullens dag den 4 oktober. Och det var ju igår! Men jag anade i söndags att jag skulle ha mycket att göra på jobbet igår, och svårt att komma hem i någon vettig tid för att baka bullar, så jag bakade i söndags i stället. Jag fick fin hjälp av barn ett och tre, tvåan var på karate och fyran sov.

Och på kvällen mumsade vi bullar och drack mjölk. Och jo, hembakade kanelbullar är godast!

Åttaåringen var ju förresten så söt i söndags. Jag hämtade honom på karaten och då vara han törstig. Så jag sade att eftersom vi ändå skulle förbi affären och köpa mjölk, så kunde han få välja en dricka. "Vad som helst?"" Ja, vad som helst." Och så frågade han vad vi skulle ha till middag, och jag svarade kyckligklubba och ris.

Han valde en coca cola. Och på vägen hem sippade han och såg nöjd ut, och sade:

"Vilken lyxig dag! Så mycket lyx! Först karate, och det är lyx. Och sen coca cola, och det är lyx. Och sen kycklingklubba, och det är lyx. Och sen kanelbulle. Och det är VERKLIGEN lyx!"

Sööööt!

30 spöken

Stora dottern hade sin bästa kompis här över natten, och som alltid när de är tillsammans blev det en massa pyssel och fix. Jag var ute ett ärende när de ringde och sade att de behövde vitt tyg och jag hade lämpligt nog en kasserad duk att erbjuda. När jag kom hem fick jag se skapelseverket - 28 stycken spöken, ett för vardera av klasskompisarna, som ska delas ut till Halloween. Våra två småttingar blev ju väldigt imponerade, och raskt fixade de varsitt spöke åt dem.

Härliga tjejer!

Och lilla E är ju så full av beundran för storasyster och hennes kompisar, och gulligt nog brukar hon få vara med de stora tjejerna inne på rummet så mycket som hon vill. Det är så mysigt att se hur fin kontakt syskonen har, trots nästan 10 års åldersskillnad. Finaste ungarna!

Skor och cup cakes

För att få ytterligare en del av vinterklädesshoppingen avklarad, så mötte jag på väg hem från jobbet upp med äldsta barnet. Vi gick till en av de bäst välsorterade skobutikerna, och vi var inte ensamma om vårt ärende. Vi köade bra länge, men med henne är det ju inga större besvär att vänta länge, vi hade så trevliga samtal tillsammans! Och tillslut var det vår tur. Då hade vi redan kikat igenom sortimentet så det gick rätt så raskt att prova ut rätt storlek.

Storlek 36 är hon uppe i nu. Och bara huvudet kortare än mig. Snart kommer hon börja sno mina skor...Och när vi stod där i butiken tänkte jag att där har vi köpt skor till henne sedan hon var ett år gammal. Jag minns särskilt ett tillfälle, när vi skulle köpa finskor till tvåans dop. Jag åkte in till stan en varm sensommardag efter dagishämtningen, med lillebror i Emmaljungavagnen och storasyster sittande på bågen sjungandes. Ett par små svarta lackskor blev det, oj så fina de var. Två barn. En liten, och en bebis. En evighet sen!

Hur som helst. Stora fina dottern är nu välekiperad, torra och varma fötter hela vintern! Och på väg till bussen för att åka hem så passerade vi Cupcake Stockholm och kunde såklart inte motstå att dyka in och köpa med oss ett gäng små godingar hem. En salig, härlig blandning blev det! Döttrarna åt många, sönerna bara varsin halv, inte deras kopp te! Mannen och jag var måttliga...blåbär/lakrits var min favorit, mannens var kaffe. Avnjöts med ingefärste.

Vinterklädesstress...

Igår uppdaterade jag min facebook status såhär:

Vinterkläder storl 140 - check, vinterkläder storl 134...hmm vart 17 är hans byxor, de borde ju passa fortfarande...men ok vinterkläder storl 104...nej oj han hade vuxit, byt till 110 då, vinterkläder storl 92...nähä hon var visst lite mindre än så, byt till 86 då....och så skor...näääää nu ger jag upp!

och på det har jag fått inte mindre än 17 kommentarer. Alla från andra mammor, som gav uppmuntrande kommentarer, tips om kampanjpriser, och framför allt: igenkännande.

Näst efter julen är den här perioden under hösten den allra värsta ur ett stressperspektiv. Då när man ska utrusta barnen med ordentliga kläder och skor. Det är ju så mycket som behövs! Sverige är ett kallt land, och kläderna måste hålla kyla, väta, slask och rusk. Och det i många långa vintermånader.

Det är bara att kämpa på. Än har jag en bra bit kvar innan allt är på plats. Jackor, byxor och skor är ju inte allt, det är ju underställ, fleecetröjor, strumpor, mössor och vantar också...Stressigt värre är det, för storlekarna går snabbt, stockholmarna är tidigt ute! Än är det inte ens oktober, men redan är det ganska utplockat på sina ställen...

Och så har jag ju fullt upp på jobbet som vanligt, och far som ett torrt kaffeskinn mellan butiker och dagishämtningar, avlämningar vid aktiviteter och allt det vanliga. Så värst mycket tid har jag inte, så mestadels rafsar jag åt mig dubbla storlekar i affären, så får barnen prova hemma, och sen lämnar jag tillbaks det som inte passar. Jag orkar sannerligen inte köpa kläder, hem och prova, för att inse att det inte passar, och gå tillbaks och byta - med risk för att plagget inte längre finns i den önskade storleken.

Snart är det över. Jag upprepar återigen mitt mantra:

This too shall pass, this too shall pass...

Ösasiatiska, terrakottaarmén och Moderna...

Mina svärföräldrar var i stan över dagen, för att gå på fest hos gamla vänner. Som kul var för oss, så fick vi i alla fall norpa dem under förmiddagen och lunchen idag! Vi åkte och besökte Östasiatiska muséets utställning av terrakottaarmén, därpå promenerade vi över till Moderna muséet och intog lunch och shoppade lite i deras utmärkta museibutik.

Att beskåda terrakottaarmén var helt fantastiskt. Jag har faktiskt inte riktigt smält det ännu. Det är så intagande att tänka på det! Kan inte annat än varmt rekommendera utställningen till alla som har möjlighet att besöka den!

En härlig känsla var också den att uppleva att barnen faktiskt har vuxit till sig lite, och alla fyra var det bästa tänkbara sällskapet både på utställningen och på lunchen. Vi vuxna fick faktiskt sitta ner och äta lunch, dricka kaffe och samtala i lugn och ro. Jag börjar nästan försiktigt tro att vi inte är fast i det kaosartade småbarnsträsket för evigt! ;)

Rötägg

Den här väldigt tråkiga synen mötte mig och de två stora barnen när vi skulle ut på stan i förmiddags. Nån komplett skithög har under natten slängt in en stor sten genom glasrutan i porten, krossat glas över hela golvet. Och så obehagskänslan. Man blir ju bara så förbannad! Vad ÄR det för idioter som gör så?!

Föräldramöten...

Idag var det föräldramöte....igen....på förskolan den här gången (men fotot är från Vs föräldramöte på skolan). Sedan terminsstarten har vi avverkat föräldramöten i

*skolan klass fem

*skolan klass två

*gosskören

*förskolan tvååringen

*upprop fiolundervisningen

och kvar har vi

*förskolan fyraåringen

*äldsta dotterns kör

som båda ska ske denna vecka.

Snart i mål!

Och då är det snart dags att köra igång med utvecklingssamtalen...

Det toleranta Sverige [sic!]

Så här såg finaste fyraåringen ut när han gick till förskolan i morse. I håret hade han en lila/rosa Hello Kitty-klämma, eftersom lillasyster hade en så ville han också ha en. När vi kom till förskolan sade pedagogerna "åh, vad fin du är i håret J!", och två dagiskompisar (pojkar) tittade nyfiket och beundrande och sade, "åh vilken fin klämma du har, vem har du fått den av?". Sen gick han in och spelade ett spel med sina kompisar.

Hur glädjande känns det inte, att pojkar idag kan få lov att ha rosa klämmor i håret, och helt slippa mötas av mossiga könsmallar, utan istället bli bemött med en jämlikhetsanda?

Trevlig kontrast till dagen idag, som annars är ganska sorgkantad :(

Lille storebror

Lillebror, lillebror, lille söte lillebror...sjunger lilla E...och visst är han söt och go vår lille storebror. Mannen är på fest ikväll och efter en intensiv dag på jobbet så hade jag en lugn kväll med få måsten. Men så kom jag på att vi har tvättid imorgon bitti, så jag tänkte att jag sorterar tvätten ikväll. J väntade på mig, och sen skulle vi gå och lägga oss och läsa en dinosauriebok. Men rätt vad det var såg jag att han hade somnat på mattan under soffbordet! Men boken under armen. Lille plutten! Att han var så trött! Vi får läsa dubbelt så mycket imorgon! :)

Dagens fynd!

Var inom Drottninggatans bok och bild på lunchen idag, Stockholms
snitsigaste bokhandel som har ett stort utbud för att vara en sån
liten bokhandel, och till bra priser dessutom. I källaren kan man
fynda till vrakpriser, vilket jag gjorde idag. Ett mycket fint och
omfattande bildlexikon om dinosaurier, många och fina bilder och
mycket fakta!

Så idag är min dinosaurieälskande fyraåring både överväldigad
och mycket lycklig! Det kommer att läsas hela kvällen...och jag
kommer få natta både barn och bok, och boken lär nog få hänga med
till förskolan imorgon...

THE Pippitröja!

Vi höstrensade i barnens garderober i helgen. Fem kassar urväxta kläder sorterades undan! Och längst ner i Js tröjlåda fanns den. Tröjan. Pippitröjan. Just den! Som han älskade när det begav sig! Han ärvde den från storebror, och den satt på dag som natt, och vi fick locka och pocka för att få den av honom så att den kunde tvättas. Motvilligt gick han med på det. Och så fort den var åter från tvätten åkte den på igen. Och satt kvar.

Nu var det dags att låta den gå vidare till lilla E. J blev som alldeles stolt när han fick ge den till henne! Och hon älskar den lika högt som han! Fast hon är dessbättre lite mer variationsrik när det gäller klädval ;)

Det roliga var att jag träffade Js dagisfröken då jag lämnade E i morse. Hon noterade Pippitröjan och skrattade gott, hon mindes mycket väl Js besatthet av den tröjan!

Tänka sig, lilla E, är hon så stor? Och har J blivit så mycket större? Jag kan ju se honom i den lilla söta tröjan!

Måndag + regn = en stad full av Dysterkvistar

Det är så deppigt på tunnelbanan om måndagmorgnarna, i synnerhet en regnig dag som denna. Jag förstår inte varför folk deppar så! Det är så många som bara sitter där och stirrar ut i det tomma intet, möter ingens blick, läser inget, lyssnar inte på musik, pillar inte med telefonen...och framför allt, det är ju inte en kotte som säger något. De som har sällskap talar med så låg röst så att det är rent av imponerande hur man ens kan konversera så diskret.

Inte så att jag är glad och pigg jämt och ständigt, men sånt här dysterkvistande borde förbjudas. Och jag gillar faktiskt måndagar! Komma till jobbet, läsa enstaka mail som har skickats av ambitiösa kolleger under helgen. Dricka morgonkaffe. Träffa kollegerna, prata lite om helgen. Grotta ner sig i excelarken, som bara har legat och väntat under helgen...(nja inte just denna helgen, för då jobbade jag).

Men så är jag ju lantis också! ;)

Lilla E rockar!

Världens (enligt mig) ljuvligaste snart tvååring, lilla E, går här hemma och sjunger och pratar oavbrutet. Pratar om allt möjligt, och härmar precis allt. Och sjunger, lille gris (även mitt i natten i sömnen!), imse vimse spindel, lilla snigel, lille katt, och många andra vanliga barnvisor. Men de senaste dagarna har hon, ivrigt påhejad av fyraåringen här hemma, lärt sig introt till Smoke on the water. Som hon nu går och trallar på. Gullungen! Dagisfröknarna är impade! :)