Fem år, livets vår!

Tänk att vår lille, lille, lille gulle lillebror fyllde fem år igår! Älskade barn! Fem år, denna underbara ålder, när barnen både är små och stora på en och samma gång, så förnuftiga och kloka, men lever fortfarande i sagans värld.

Ett litet berg av presenter fick han, och den snälla mamman hade tillsett att de var inslagna i "riktigt" omslagspapper och inte det överblivna julpappret! ;) De flesta av presenterna innehöll LEGO. Att ha enkelspåriga barn underlättar verkligen när man ska köpa presenter...Sen är det ju i och för sig bra att han har snöat in på något som faktiskt är både kul och känns bra!

Jag bloggar inte ord

Nej, jag kan nog inte blogga ord. Jag har så många tankar och funderingar och önskar att jag kunde ge utlopp för dem här, men när jag väl sätter mig ner för att skriva något argt om Sveriges militära närvaro i Afghanistan, ondgöra mig över den ideologilösa inrikespolitiken i största allmänhet, eller bara störa mig på all möjlig dumhet som jag stöter på - nä då kommer det inget! Jag orkar inte formulera mig, jag vill inte hamna i debatt, jag vill inte uppröra människor som inte har bett om det, och jag vill inte skapa agg emot mig och mina åsikter. Och jag vill framför allt inte att min irritation över det ena och andra ska få vara det som representerar mig.

Min blogg har alltid fyllt andra syften än åsiktsvädring. Livet kan vara lite kämpigt, och jag är inte alltid glad. Men bloggen har varit mitt glada liv, sett genom min kameralins. Där ser jag vad jag vill se. Därför fungerar den inte utan bilder. Jag bloggar inte ord, jag bloggar bilder. Så är det bara.

Välkommen tillbaka, Dinas blogg! Alla tusen bilder!

Kärlek gånger tusen! Själv är jag trött som ett as och kommer nog snart följa söta sonens exempel, att somna på soffan...

Det toleranta Sverige [sic!]

Så här såg finaste fyraåringen ut när han gick till förskolan i morse. I håret hade han en lila/rosa Hello Kitty-klämma, eftersom lillasyster hade en så ville han också ha en. När vi kom till förskolan sade pedagogerna "åh, vad fin du är i håret J!", och två dagiskompisar (pojkar) tittade nyfiket och beundrande och sade, "åh vilken fin klämma du har, vem har du fått den av?". Sen gick han in och spelade ett spel med sina kompisar.

Hur glädjande känns det inte, att pojkar idag kan få lov att ha rosa klämmor i håret, och helt slippa mötas av mossiga könsmallar, utan istället bli bemött med en jämlikhetsanda?

Trevlig kontrast till dagen idag, som annars är ganska sorgkantad :(

Lille storebror

Lillebror, lillebror, lille söte lillebror...sjunger lilla E...och visst är han söt och go vår lille storebror. Mannen är på fest ikväll och efter en intensiv dag på jobbet så hade jag en lugn kväll med få måsten. Men så kom jag på att vi har tvättid imorgon bitti, så jag tänkte att jag sorterar tvätten ikväll. J väntade på mig, och sen skulle vi gå och lägga oss och läsa en dinosauriebok. Men rätt vad det var såg jag att han hade somnat på mattan under soffbordet! Men boken under armen. Lille plutten! Att han var så trött! Vi får läsa dubbelt så mycket imorgon! :)

THE Pippitröja!

Vi höstrensade i barnens garderober i helgen. Fem kassar urväxta kläder sorterades undan! Och längst ner i Js tröjlåda fanns den. Tröjan. Pippitröjan. Just den! Som han älskade när det begav sig! Han ärvde den från storebror, och den satt på dag som natt, och vi fick locka och pocka för att få den av honom så att den kunde tvättas. Motvilligt gick han med på det. Och så fort den var åter från tvätten åkte den på igen. Och satt kvar.

Nu var det dags att låta den gå vidare till lilla E. J blev som alldeles stolt när han fick ge den till henne! Och hon älskar den lika högt som han! Fast hon är dessbättre lite mer variationsrik när det gäller klädval ;)

Det roliga var att jag träffade Js dagisfröken då jag lämnade E i morse. Hon noterade Pippitröjan och skrattade gott, hon mindes mycket väl Js besatthet av den tröjan!

Tänka sig, lilla E, är hon så stor? Och har J blivit så mycket större? Jag kan ju se honom i den lilla söta tröjan!