Vinterkläder storl 140 - check, vinterkläder storl 134...hmm vart 17 är hans byxor, de borde ju passa fortfarande...men ok vinterkläder storl 104...nej oj han hade vuxit, byt till 110 då, vinterkläder storl 92...nähä hon var visst lite mindre än så, byt till 86 då....och så skor...näääää nu ger jag upp!
och på det har jag fått inte mindre än 17 kommentarer. Alla från andra mammor, som gav uppmuntrande kommentarer, tips om kampanjpriser, och framför allt: igenkännande.
Näst efter julen är den här perioden under hösten den allra värsta ur ett stressperspektiv. Då när man ska utrusta barnen med ordentliga kläder och skor. Det är ju så mycket som behövs! Sverige är ett kallt land, och kläderna måste hålla kyla, väta, slask och rusk. Och det i många långa vintermånader.
Det är bara att kämpa på. Än har jag en bra bit kvar innan allt är på plats. Jackor, byxor och skor är ju inte allt, det är ju underställ, fleecetröjor, strumpor, mössor och vantar också...Stressigt värre är det, för storlekarna går snabbt, stockholmarna är tidigt ute! Än är det inte ens oktober, men redan är det ganska utplockat på sina ställen...
Och så har jag ju fullt upp på jobbet som vanligt, och far som ett torrt kaffeskinn mellan butiker och dagishämtningar, avlämningar vid aktiviteter och allt det vanliga. Så värst mycket tid har jag inte, så mestadels rafsar jag åt mig dubbla storlekar i affären, så får barnen prova hemma, och sen lämnar jag tillbaks det som inte passar. Jag orkar sannerligen inte köpa kläder, hem och prova, för att inse att det inte passar, och gå tillbaks och byta - med risk för att plagget inte längre finns i den önskade storleken.
Snart är det över. Jag upprepar återigen mitt mantra:
This too shall pass, this too shall pass...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar