Firar 12 år som mamma...

...för den här lilla tösen fyller 12 år idag!

Klockan 06.15 en solig morgon föddes vår lilla tös. Så liten och näpen, 2780 gram tung. Nog såg hon ut att komma från Wonderland! Den sötaste lilla baby vi någonsin hade sett. (Dålig bildkvalitet, jag vet, men jag har ingen scanner, så jag fick fota fotot!)

Och nu, stor tjej med egen dator. 12 år. Det är knappt jag tror att det är sant. Så fantastiskt är det! Min älskade stora dotter!

Bullbak

Jag tycker om att baka, men jag bakar mest när jag har en stund över och jag får ett infall, vilket innebär att jag sällan har så lång tid på mig, det måste gå fort och då blir det en kladdkaka, eller en kardemummakaka...

Men ibland får jag kanelbullslängtan. Och då är det bara att följa känslan. Idag hände det.

Skjuts in i ugnen...

...och upp på gallret...riktiga blekfisar blev det, men riddarbageriet vill ha det så!

Ivriga barnhänder grabbar efter bulle! Betyg: (Citat, äldre mellanpojken:) Oändligt utav oändligt gott! Jo, jag håller med. Riddarbageriet har koll.

Tjejparty

Alla kläder och väskor i en hög och skor huller om buller. Jodå. Så går det till på tjejkalas! A har 7 kompisar här och de har haft frågesport, fniss, tipsrunda, fniss och har nu någon sorts improvisationslek med mat (och fniss)...allt har A och kompisen fixat själv, jag har lovat hjälpa till med maten, och tårtor har den andra mamman fixat med.

Pyjamasparty blir det senare, och om jag får gissa kommer jag få somna till ljudet av upprymt tjejfniss och tassande fotsteg när de hör ett ljud från hallen och ska dit allihop med stekpannorna i högsta hugg! :)

Tjejgänget i As klass är en samling så fina och rara tjejer, och många är de gånger jag har tänkt på det med värme i hjärtat, hur bra A har det i sin skolklass. Vi har ju flyttat så många gånger och A har fått börja om med kompisar och jag hade inte riktigt tid att oroa mig när vi flyttade hem från Malaysia, det var så mycket annat. Men i efterhand har jag känt det som en stor lättnad. Tänk, vad bra det blev! Vilken tur att jag inte oroade mig, det hade ju faktiskt ha varit helt onödigt!

Nån sorts torsdag

Jag tror att jag håller på att bli förkyld. Det slår aldrig fel. När vi har haft en arbetstopp på jobbet så blir alla sjuka. Det verkar som att det är min tur. Men jag låtsas som ingenting och hoppas att det bara är inbillning, för imorgon ska A ha sleep over kalas och i allra största allmänhet passar det ändå inte alls att vara sjuk. Men jag tror att min kropp är rätt så härdad av 11 års dagisbaciller, så det ska nog gå bra.

Lille J, så fint han skriver. Och ser ni vad det är han älskar? Havregryn! Sötnosen! Han har alltid varit en matskeptiker, men se havregryn har han alltid ätit med god aptit. I brist på välling (som han nog ändå inte hade ätit) så åt han havregrynsgröt varje morgon under tiden vi bodde i Malaysia. Och gör så fortsättningsvis.

Och den lille figuren med något bister uppsyn i hans teckning är han själv. "Men jag är inte arg, jag är bara så koncentrerad, för jag kör ju bil". Ja, såklart!

Och lilla E har gått och räknat upp namnen på alla As kompisar som kommer imorgon, hon längtar till kalaset minst lika mycket som A, om inte mer. Då blir det busa av! De stora tjejerna tar ju så väl hand om henne. Lycka är att ha en storasyster som är så bra så att det blir ens idol. Och lycka är när ens idol busar med en när man ska sova! Och pussar sen ömt godnatt.

Torrsim

Jag fick faktiskt gå och vila min getingstuckna fot. Hela förmiddagen låg jag och kved, och hade förbaskat ont. Men det fina vädret lockade så mycket, så på eftermiddagen gick vi hela gänget på promenad. Själva målet var att "torrsimma" As nya skolväg. För imorgon är det dags...sjätte klassare blir hon! Och går därmed över till stora skolan där hon nu ska tillbringa de kommande fyra åren. Om man tolkar hennes humörsvängningar sista tiden så är hon nog lite nervös trots allt, men mest mysigt pirrig tror jag att hon är, för hon är översvallande lycklig när hon pratar om hur spännande det ska bli!

Och så passade barnen på att leka lite på skolgården i solskenet. Vi var inte ensamma om att träna in nya skolvägen, det kom en del andra som liksom vi spanade in skolan innan det imorgon är dags för skarpt läge.

En glass i observatorielunden passade vi på att njuta av på vägen hem. Man vet inte hur många chanser vi har kvar innan hösten kopplar sitt grepp om staden och glass i parken blir blott ett sommarminne...

Jag hade ju förresten inte med min kamera, och fotade med mobilen. Hipstamatic, jag vet inte vad jag tycker om den appen egentligen. Det blir ju rätt kul bilder, men jag är inte riktigt vän med alla olika filmer, objektiv och effekter som blir.

Aj aj

I morse satt jag i godan ro på balkongen och drack mitt morgonkaffe, flyttade foten lite grand och satte den....rakt på en geting! Som stack mig. Aj aj aj! Baddar med alsolgel. Men förbannat ont gör det ändå. Och jag som ville gå ut och gå långpromenad idag.

Lycka är

Lycka är att få greja med Monopolspelet helt i lugn och ro utan att någon hindrar en!

Lycka är att kolla på storebrorsan när han spelar DS. Ännu större lycka om han vill spela Mario Kart och lillebror får vara med! Men när lillebror förlorar är det inte lika kul förstås!...

VAB

Lilla E, efter en dryg vecka på dagis var det dags för feber. Dagen tillbringade hon främst i sängen sovandes eller kollandes på bolibompa på ipad. Pluttungen! Idag är hon så gott som frisk, men jag bedömde att hon ändå borde stanna hemma och ta det lugnt. Vi behöver alla mjukstarta efter den långa härliga sommaren!

Reload

Tror att det är dags att boota om. Bloggen, jag har saknat dig. Men det senaste året har varit galet. För mycket av allt. I våras, någon vecka efter mitt sista inlägg, nådde jag nån sorts kulmen. Jag var så stressad att jag helt enkelt gick sönder. Sex veckors semester senare hade jag nått insikt, och först var den inte skön. Insikten om att jag inte hinner allt även om jag försöker. Att jag genom att försöka få ihop livspusslet bara gör mig själv illa. När jag tänker tillbaks på förra året är det som jag ju mer jag gjorde, desto mindre fick jag gjort. Som att jag stod stilla mitt i en tornado. Nä, nu måste jag lära mig prioritera på riktigt!

Jag hade först tänkt prioritera bort bloggen. Men jag kanske ska försöka ge bloggen en chans ändå. Bloggen blir ju som en sorts dagbok, jag ser att jag åstadkommer saker. Tiden går så fort, dagarna passerar så snabbt, men jag vill ändå kunna se tillbaks och förstå att jag har tänkt, gjort, levt.

Vi hörs åter!