När jag väntade lilla minstingen, så funderade jag en del på hur hennes relation skulle bli till sina syskon, särskilt de två äldsta. Lilla trean är ju inte så långt ifrån i ålder, och egentligen inte tvåan heller. Men mellan stora A och lilla E är det 9 år.
Precis som jag trodde, så är kärleken stor i båda riktningarna. Det går inte en dag utan att stora A säger söta saker om sin lillasyster, om hur rolig, gullig, rar och mysig hon är. Berättar glatt och fnissigt om bus och tokigheter som hon gör och säger (tvååringar är jätteroliga!). Och lyckan som lilla E visar när storasyster kommer hem från skolan är rörande. Hon kastar sig i famnen på sin älskade, högt beundrade storasyster. Varje dag. Vill alltid vara med henne. Och det får hon vara. Hon blir så väl omhändertagen, samtidigt som jag tydligt ser att det inte är frågan om "mammande" från A, utan mer som en stark systerkärlek. Äldre som månar om den yngre. Hjälper, läser för, leker med, och ställer lagom med krav.
Mina fina, älskade tjejer! Alltid kommer ni att ha varandra!
4 kommentarer:
Att ha syskon är oftast en riktig guldgruva. Vår tvååring har också lindat sin största storebror kring lillfingret. :) Och där är ju ålderskillnaden hela tolv år. 8-åringen blir snabbt utslängd ur 14-åringens rum, men Heffaklumpen är nästan alltid välkommen. Tvååringar är verkligen rena rama glädjepiller för sin omgivning!
Vilka härliga bilder på era fina tjejer. :)
jag noterar med glädje att a har en Bleckhornskjol på sig. jag noterar också så ofantligt bra mitt alias ovan blev...
@ Heffamamman: Åh, gosigt! Visst är de mysiga! Och jag tror att de alltid kommer bli sedda som det söta småsyskonet, alltid älskade! Bliss!
@ Å sa - Å ja! ;-)
Så alldeles underbara hjärtvärmande bilder!
Skicka en kommentar