Solkig brungrå snö ligger kvar överallt i små högar och vallar, på dagisgården har det bildats som en hel glaciär...träden är nakna, och grus, grus, grus, som ligger kvar efter snöigare tiders sandande av gator och trottoarer. Tiden mellan januari och april är inte den mest estetiskt fulländade för denna stad, eller för detta land (åtminstone vid de trakter som inte har snö fram till maj! ;) )...kanske det kommer en omgång snö igen i februari, men på det stora hela så är det en rätt så risig tid på året.Det är då längtan infinner sig. Längtan efter våren, efter att se träd och buskar knoppas, se slasket försvinna, grusen sopas upp, fågelkvitter. Känna solens värme mot kinden. Känna att sommaren närmar sig.
Men man ska inte vara så rädd för att längta, för längtan är en ganska skön känsla. Jag tycker om att leva i förändringen, se hur ljuset skiftar i färg och i styrka, se hur molnen tätnar på hösten och skingras till våren, cirrusmoln som ersätts av cumulusmoln.
Jag tänkte ofta på våra årstider när vi bodde i Asien. I ett klimat där varje dag, året om, är sig lik, där blir längtan diffus. Dag läggs till dag och det är som att tiden står still, eller rör sig sidledes. Man ser inte att man kommer nån vart. Det kan vara mars, det kan vara oktober, eller julafton, men det gör ingen skillnad.
Förut reflekterade jag aldrig över att det kunde vara så att årstider i sig är en kraft som driver en framåt. Det syns och känns att livet ständigt går vidare. Jag som gillar förändring tycker om den känslan.
4 kommentarer:
Känner igen mig på pricken i din beskrivning av tid som rör sig sidledes. Tid är ett underligt begrepp här.
Årstider är något av det som jag saknar allra mest här. Jag gillar förändring, precis som du.
Känner igen mig på pricken i din beskrivning av tid som rör sig sidledes. Tid är ett underligt begrepp här.
Årstider är något av det som jag saknar allra mest här. Jag gillar förändring, precis som du.
Årstiderna har verkligen sin charm. Även om man ibland kan bli trött på veckor av höstregn eller snö som aldrig slutar att vräka ner. På tal om snö så har ni ju inte alls mycket kvar av den sorten hos er! Våra enorma drivor kommer nog att ligga kvar länge, vilket gör att våren känns oändligt avlägsen ännu. Men igår lyste solen faktiskt in i vårt vardagsrum för första gången på länge, då vi bor vid sidan av ett skuggande berg. Så det gav iallafall hopp om ljusare tider. :)
MrsW: ja tid blir verkligen ett underligt begrepp när alla dagar är sig så lika!
Heffamamman: På landet är det nog drivor kvar fortfarande, men i stan har de röjt rätt bra. Det är så härligt när den första vårsolen kommer! Man har ju längtat så!!
Skicka en kommentar