Planeringsdag

Idag har dagis stängt. Rena dumheterna, tycker arbetsnarkomanen i mig. Men mamman i mig tycker att det är mysigt att vara hemma de två småttingarna. Vi ska köpa höstskor, äta makaroner med ost till lunch, bygga lego, läsa böcker och njuta av varandras sällskap.

Den ständiga kampen, att förena arbetsnarkomanen med flerbarnsmamman. Båda vill ha! Och båda måste få sitt. Lika svårt som det är på morgonen att slita sig från det sömnrufsiga småfolket, de mysiga barnpussarna och mjuka små barnkramarna, lika svårt är det att slita sig från excelarken och PM:orna (och kollegerna) på jobbet vid arbetsdagens slut.

För det mesta går det alldeles utmärkt, men det är jobbigt när det ena tränger ut det andra. När jobbet tarvar sena kvällar, nätter och helger. Eller när man som den här veckan har avverkat två VAB-dagar, en planeringsdag, två föräldramöten och tre lunchmatsäckar. Utöver det vanliga lämna, hämta, handla mat, laga mat, hjälpa med läxor, natta ungar osv.

Och värst är när allt händer på en och samma gång. Då får man bara ta ett djupt andetag och härda ut. This too shall pass! Och så får man lägga till "vara snäll" på to do listan, för det är lätt att glömma vara det när man är stressad...