Måndag + regn = en stad full av Dysterkvistar

Det är så deppigt på tunnelbanan om måndagmorgnarna, i synnerhet en regnig dag som denna. Jag förstår inte varför folk deppar så! Det är så många som bara sitter där och stirrar ut i det tomma intet, möter ingens blick, läser inget, lyssnar inte på musik, pillar inte med telefonen...och framför allt, det är ju inte en kotte som säger något. De som har sällskap talar med så låg röst så att det är rent av imponerande hur man ens kan konversera så diskret.

Inte så att jag är glad och pigg jämt och ständigt, men sånt här dysterkvistande borde förbjudas. Och jag gillar faktiskt måndagar! Komma till jobbet, läsa enstaka mail som har skickats av ambitiösa kolleger under helgen. Dricka morgonkaffe. Träffa kollegerna, prata lite om helgen. Grotta ner sig i excelarken, som bara har legat och väntat under helgen...(nja inte just denna helgen, för då jobbade jag).

Men så är jag ju lantis också! ;)