Fickor är kul!

Byxor med fickor är kul tycker lilla E, så glatt stoppar hon händerna i fickorna och går omkring här hemma och ser så nöjd ut!

God fortsättning alla glada!

Efter en som vanligt ganska stressad tid under december månad (men faktiskt inte så farligt hemskt med stressen, jag höll igen!) så fick vi en en alldeles förträfflig julhelg! Vi var hemma i år och hade ena systern med familj på besök, samt mamma som kom upp över julafton och juldagen. Härligt umgänge, kusinerna njöt av att vara i varandras sällskap, och underbart god mat julen igenom. Alla ansträngningar, från sill och julbak till köttbullar, skinka och Jansson, lönade sig fullt ut.

Efter en lång härlig stund i pulkabacken är det gott med en mugg varm choklad med grädde...som E inte kunde låta bli att gräva efter med handen...

Oj, kolla vad man kan fiska upp!...

...och stoppa in i munnen!

Go och glad!

Och vad jag nu roar mig med är att planera hur vi ska göra med barnrummen, som känns lite outnyttjade för tillfället. Barnen växer och behoven förändras. Dags att ordna en ny hörna för A, bort med småflicksgrejerna och göra plats för storflicksgrejerna...och ett ordentligt skrivbord för V börjar bli på sin plats...och en bättre ordnad Lego-hörna för J, samt dockvrå för lilla E...får se hur långt vi kommer under julledigheten. Och så filar jag på mina nyårslöften...

Julbak

Vörtbröden klara, doftar underbart av jul och jag undrar om jag inte ska ta mig en liten macka såhär på kvällskvisten!

Sankta Lucia

Jag älskar Lucia! Men vilken dag jag hade igår. Upp i ottan och sen sprang jag från det ena till det andra, utan avbrott, hela dagen. Men njöt av luciauppvisningarna på dagis och på kvällen i kyrkan med stora A:s kör.

Ett litet tåg blev det här hemma också, med den sötaste lucian man kan tänka sig, och en alltigenom mycket skönsjungande liten skara!

Lite knorrande var det i början, struten var inget bra tyckte V, den var obekväm och konstig, och lucian tappade tålamodet att vänta.

Men sakta tinade stämningen upp...

...och det blev ett riktigt fint litet luciatåg utav det hela!

Sen gav stjärngossen och tomten upp, och kvar blev tärnan och lucian.

...och tomten nöjde sig med att titta på.

Luciakonserten i kyrkan var precis så magisk som luciakonserter ska vara, men med ett dramatiskt inslag i form av en lucia som svimmade! Hon klarade sig dck utan större men och konserten kunde fortgå.

Idag är det VAB för min del, men eftersom det är V som är drabbad så har jag kunnat jobba hela förmiddagen. Men nu är det lunchdags och sen får jag nog ta tag i hemmet, vika ihop lucialinnen och tomtedräkter, stoppa ner lyktor och tärnljus. Adventstid övergår i luciatid, som övergår i JULETID! :)

Liten trött E och ballongerna

J hittade formballonger tidigare idag när han skulle ta fram ett spel, och då ville ju såklart båda småttingarna ha varsin, och så varsin till, och sen lekte de och hade superkul! Sen var det filmtajm och J sällade sig till de två större och kvar med ballongerna var lilla E, och allt eftersom tröttheten tog överhanden övergick lekandet till kramande...gullungen!

OKEJ!

I morse såg jag en bok i Akademibokhandelns skyltfönster. Boken om OKEJ. Jag stannade till och bara stod och tittade, på bilderna, på typsnittet, och kände hur jag blev helt varm i kroppen! Jag ÄLSKADE den tidningen! Jag fick ärva högar från min trendiga kusin, och köpte nya nummer för veckopengen. Så frossade jag i bilderna, texterna, sög in allt. Artisterna tillhörde mig, jag var 12 år och kände mig så ball och trendig! En underbar tid i mitt liv! Sen kom de besvärliga tonåren och allt blev annorlunda...

Jag tror att jag måste köpa boken! Och åter frossa i bilder på Christer Sandelin, Madonna, Bon Jovi, Samantha Fox, Europe, A-ha, Kiss, Carola etc. etc...

Laxen

Idag hände något häpnadsväckande! Lille J, denna envisa lilla människa, har i månader vägrat äta kött, fisk och fågel, med hänvisning till att det inte är gott. Punkt. Vi har gjort stora ansträngningar med att försöka få honom att äta, men när det gäller mat är han envisast av de envisa.

Så döm om min förvåning idag! Han frågade mig vad vi skulle ha till mat, och jag svarade lax och ris, varpå han utropade "jaaa, lax, jag älskar lax!!"...sen åt han två småttiga bitar, och uppgav sen att han var mätt...

Ett halvt steg framåt! Att han inte utropade "NEEEJ öööörk lax vill jag inte ha" och till och med frivilligt ÅT nåt överhuvudtaget känns ju helt klart som ett musasteg ur denna besvärliga tid av köttvägran! (Och ganska mycket annan vägran också, när det gäller mat...)