Stråkafton och spontant fiolinköp

Igår kväll var det stråkafton, A spelar fiol sedan ett år tillbaks och nu var det dags för en liten spelkväll. Det hölls enkelt och trevligt, med lite fika och barnen spelade i tur och ordning, solo och i små grupper. V var med och han har länge varit så pigg på att prova på att spela något instrument, men vet inte riktigt vad för något. Han kastar lystna blickar på As fiol men nåde honom om han skulle våga sig på att röra den utan lov, och om han frågar om lov så kommer han att få avslag på sin begäran, utan pardon. Hon är så rädd om fiolen och att sätta den i händerna på lillebrorsan vill hon inte utsätta den för...även om han har bedyrat att han ska vara så försiktig så...

Men så idag fick jag höra talas om att Kulturskolans instrumentverkstad skulle ha utförsäljning av uttjänta instrument. Lustigt nog, så ligger den tvärs över gatan från där vi bor, och det var ju jättebra för nu kunde jag bara svänga förbi, jag hade aldrig haft tid att ta mig dit annars.

I källaren fanns det instrument vart man såg! Träblås, bläckblås, stråk...allt man kan tänka sig! Och några halvfioler hade de kvar. Jag fick hjälp av två otroligt hjälpsamma och trevliga snubbar som jobbade där, och vi kikade igenom alla fioler. De flesta var i ruskigt dåligt skick, spruckna och dana. Men längst ner låg det en liten pärla. De förvånades båda över att den var så fin, men menade på att den nog hade varit ett gränsfall, men åkt med av bara farten, det är ju en sån otrolig mängd musikinstrument att gå igenom vid utrensningarna!

500 kr betalade jag för fiolen. Dvs så gott som ingenting. Ett riktigt litet fynd med andra ord!

Och en liten fin stråke lyckades vi också hitta i röran.

Och V? Glad som en lärka! Fin undervisning fick han av storasyster, som introducerade honom till pizzicato. När han behärskar det har hon lovat honom att de ska gå vidare med stråken. Hon tycker att han måste få en känsla för strängarna först. "Knäpp inte så hårt! Måttligt!" Gullungar!

Sen spelade jag Blinka lilla stjärna. Men då hade man verkligen behövt öronproppar! :D

Usch, olycka!

Idag när jag var på väg hem, så möttes jag av den här synen ett kvarter ifrån där vi bor. Polis, brandbil, ambulans, och poliser, brandmän och ambulanspersonal och en buss som stod still mitt i en korsning. Jag såg hur de bar ut en person på bår från bussen, över till ambulansen, och det gick sådana rysningar genom hela min kropp.

Allt för ofta såg man trafikolyckor i KL, Malaysia. Oftast motorcyklar, och det hände att man såg så otäcka saker som blödande, till synes medvetslösa personer ligga på gatan, och en annan bredvid som satt och grät. Fy vad man mådde dåligt efter att ha sett sånt.

Trafikolyckor ger mig så ont i magen.

Välkommen, vår!

Det känns så avigt att fira "Valborg", eftersom det för mig bara finns ett firande den 30 april, och det är siste april med Lundaspex, mösspåtagning, Lunds studentsångare och blommande magnolior. Det är så konstigt att inte riktigt veta hur man ska fira om man inte kan göra "som vanligt"!

Vi begav oss hur som helst till "vår" park för att möta upp As bästa kompis med familj, för att spana in brasan och alltid är det något kul som händer runtikring.

Godissnören fanns det såklart! Lilla E valde hallon, J tog kola, V tog sur hallon och A sur ananas. Mums!

Kul var också att vi upptäckte att vi börjar bli "locals" i vår stadsdel. Vi mötte kompisar på löpande band, skolkompisar, dagiskompisar och en kollega till mig. Och tänk att det fortfarande känns lite kittlande nästan varje gång jag tänker på att jag bor här, i stadsdelen med de svarta hustaken. Spanar man upp kan man nästan ana att Karlsson på taket faktiskt finns där någonstans! Och när man åker förbi parken med isbanan på vintern då mörkret har lagt sig över staden, då vill man nästan springa dit och kolla efter Peter och Petra. De kanske har flyttat tillbaks!

Stockholm i mitt hjärta! (Men Lund ryms i förmaket!)